Mina tankar

Ångesten kom tillbaka som en oljad blixt.

Sliter otroligt mycket med tankar nu efter mitt förra blogginlägg,

Å ett visst samtal.

När jag fick möjlighet å undersöka vad som egentligen hade hänt mig efter bilolyckan gjorde jag ju det, tydligen är det fel.

Var ju bara ett lårbensbrott!!

Undrar då varför i hela friden jag får luftambulans från olycksplatsen?!

Varför ligger jag i koma i 3 dagar?!

Varför kan jag inte prata ordentligt när jag vaknar?!

Minns typ ingenting från innan olyckan, eller det har kommit lite flashback genom åren, så som att en kusin (fetter på norska) skadade sig, att nån släkting till pappa busade med mig på gräsmattan,

att pappa krockade med lastbilen.

Kommer ihåg att pappas bil var röd,Vit o blå, hade velour gardiner i hytten. Snacka om starkt minne. 

Så är ju inte många minnen jag har från innan olyckan.

Hur var jag som barn?

Är otroligt många tankar som snurrar

Sliter också med tankar om å dö.

Men är just bara tankar.

Är allt för glad I livet å de som betyder något för mig.

Detta med sorgterapi har verkligen öppnat alla nedgrävda saker, kanske varit bäst å ta itu med allt när saker hänt?

Är ganska medicin påverkad under dagen, bara för att jag ska klara dagarna, försöker göra ting så jag slipper tänka. Men inte alltid så lätt då mycket sitter i det undermedvetna å det bara ploppar fram.

Å t.ex gå till Konsum kräver otroligt mycket av mig, å jag ligger rätt ut i flera timmar efteråt.

Allt måste planeras in i minsta detalj. Klarar inte göra saker spontant längre. Då blir jag utmattad direkt.

Skjuter gärna upp allt, å tänker, jag tar det sen. Det är väldigt dumt, för i slutändan sitter jag med en massa som jag borde gjort igår eller förrgår. 

Men men sån är livet just nu.

Drömmer om å bli frisk, bli sån jag var innan jag rasade.

Jag kommer nog dit i slutändan, måste bara bearbeta allt jag bär på.

Har den senaste tiden hållt på med ett projekt, stor skön halsduk, som typ har armar, nu är den klar å jag är som vanligt missnöjd. 

Mitt liv

 

Mitt Liv 

 

Tror jag egentligen har mer sorger inom mig än just detta med pappa, det tror jag blev toppen av isberget.  

Redan som liten var jag ett känsligt barn, barndomen i sig har inte varit den bästa. 

Vid 3 års ålder separata mina föräldrar sig, pappa bodde under denna tid i Telemark i Norge. Då var han tillsammans med en kvinna som het Benny.  

Vid 6 års ålder var jag med om en bilolycka, information mina föräldrar fick var lårbensbrott!!! Kan säga som så att jag minns väldigt lite av mitt liv innan olyckan. Jag fick lära mig allt på nytt  å hade det varit mitt barn detta hänt hade jag med näbb o klor tagit reda på vad som egentligen hände.

Förstår min mor som Helst ville glömma allt då hon blev vittne till smällen. Vittne till att dom hämta mig med helikopter. Vittne till å se mig i respirator  

Vid denna tid blev mamma å pappa tillsammans igen. 4 års senare kom min lillasyster, jag har också en storasyster.  jag hade svårt å hantera detta då jag varit minstingen så länge.  Jag var inte så snäll mot min lillasyster, å till slut tog pappa mig till en kurator. Då var jag 13 år. Min lillasyster hade då verkligen fått genomgå.  

Skolåren var absolut ingen bra år, skoltiden i Norge var jag mobbad, så illa att jag vid några tillfällen blev misshandlad  

Vid 11 års ålder flyttade vi till Sverige, närmare bestämd koppom. Hamna på hierneskolan å även här blev jag mobbad, sista terminen i 9:an gick jag på tallmon, i hopp om å bygga upp betygen å inte bli mobbad. Det gick inte så bra, var mer hemma än i skolan. Blev också mobbad.  

 när jag var runt 12-13 skildes mina föräldrar.

Min far hitta sig ny dama direkt. Som hade 3 barn med sig.. 

I början tyckte jag hon var helt fantastiskt, hon var bra på å trösta å ge kramar.

Min mamma har aldrig varit bra på det.  

Men sen hände det att min såkallade styvmor ansåg att jag skulle medla mellan mina föräldrar, Vid den tiden var jag 16 år..  

Jag var Vid 15 års ålder med om en våldtäkt, men ingen av mina närstående trodde mig.  1994 förlorade jag min morfar, men för mig var han den snälla mannen som alltid kom med twistpåse å 100 kr. Pga hans alkoholproblem skämdes min mamma över honom.  

Samma år blir jag moster för första gången. Är för övrigt moster till 4 barn. 

Flyttar även hemifrån 94, efter att jag haft ett knasigt sommarjobb. Livet med egen lägenhet var tufft. Lever ett hårt liv, dricker massa å får fel vänner. Under 95 jobbar jag med tivoli på sommaren, skaffar mig ny lägenhet å försöker ordna upp mitt liv.

Början av 96 träffar jag F ( han som blir pappa till mina barn, står mer om honom längre ned)  

1996 dog farfarsmor en kvinna jag alltid beundrat. Vi denna tiden bodde jag i ljusdal.. 

Vid 19 års  ålder fick jag läsa min jounal efter bilolyckan,å det var ju en käftsmäll utan dess like..  

Där står det ju svart på vitt att jag haft hjärnblödning.  

Tänkte egentligen inte så mycket över det, utan levde min lyckobubbla, jag var kär å lycklig.  

Vid 20 års ålder gifte jag mig med det jag trodde var min stora kärlek, vi fick vår son i slutet av 97.

Vid detta bröllop var det  massa kaos,jag hade önskemål om ett fint firande hemma i Värmland, kyrka å mat var fixat, sen lyckades min styvmor avboka maten, hon ville ha kredits å göra allt mot att jag betalade. Detta i sin tur gjorde av det blev bråk å vi avbokade. Slutade med att vi gifte oss i hemlighet. Samma dag körde min pappa av vägen med lastbilen,min lillasyster var med. Nu gick det ju bra,men  pappa skadade ryggen så pass att han fick sjukersättning.  

Graviditet med min son var otroligt jobbig å svår.

Spydde varje dag,å gick ned över 20 kg.

Mådde här också dåligt. Förlossningen var lätt, men i början hade jag svårt å knyta ann till min son.. svårt å komma igång med amningen, min son hade kolik också så sömnen var ju inte den bästa.  

Vid denna tiden lärde jag känna min pappa ordentligt, han var under min barndom lastbilschaufför, åkte på söndagar å kom hem på fredagar, jag var ju med på vissa turer.  

Å vid denna tid bodde jag i Hofors trakterna.  

Mitten av 98 flyttade vi till Värmland,under denna tid fick jag även ersättning från bilolyckan  

Pengar jag kände jag inte ville ha!  

99 skildes jag, blev ensamstående med min son, som enligt socialen var jag ingen bra mamma! Han blev frivilligt placerad i familjehem 2001 

Men även 2001 får jag min dotter. Barnen har samma far   

Själva förlossningen är min far med, så han å Karoline har alltid haft ett speciellt band. Dom är bästa vänner. 

Under sommaren 2001 blev jag tillsamnans med en kille, jag var hungrig på kärkek å valde så fel, denna killen missbruka mig sexuellt. 

Hösten 01 träffa jag en ny , hängde ihop med han en bra stund trots att han var otrogen.  

2002 blev jag förlamad pga ett diskbråck å även min dotter flyttar ifrån mig  

Detta ledde till att jag försökte ta mitt liv.  

Under 2003-2006 levde jag ett mindre bra liv. Bodde en stund i Norge, hade olika sexpartners för jag ville inte släppa någon in på mitt liv.  

Under denna tid dog även farfar.

Å se min far bära ut kistan med farfar var jobbigt 

 

2005 kom en kvinna in i mitt liv. säger än idag att hon blev min bonusmamma. Hon finns verkligen där för mig.

Hon är allt det jag önskade mig i min mamma.  

Även under slutet av 05 eller om det var början av 06 så blev det ett bråk mellan mig å en av mina såkallade vänner,detta sluta med att hon tog stryptag på mig. Sluta med att jag hamna på psyk. Socialfobi. Jag stänger in mig, bara ett fåtal får komma in. Jag har alltid en ursäkt för å slippa gå ut. Än idag kan jag ha vissa problem där. Tycker inte om när det blir för mycket folk runt mig. Å drar mig gärna undan  

Men håller mig gärna till folk som jag litar på. 

 

2006 träffa jag det som idag är min man. Träffade honom via en såkallade blinddejt, hans bror som vid detta tillfälle var tillsammans med min storasysters svägerska. Malin var som en familjemedlem till mig.

Å är en av få jag släppte in på livet.  Men 30 juli 2011 dör Malin på sin egen möhippa. Jag var egentligen inte så sugen på å närvaro vid hennes bröllop då hon sen jag träffade Roar försökt splittra oss, hon hade tydligen tagit fel bror.

Men nu vann kärleken över skitpratet  

Han hjälpte mig så barnen äntligen fick flytta hem.  

Vi levde ett bra familjeliv.  

Men i början av vårat förhållande förlorade jag min bästa vän  

2008 dog min mormor, detta tar jag hårt då mormor alltid varit min stjärna.  

Åren traskar på å mina barn växer upp. Sonen väljer transport som utbildning , å flyttar till Karlstad. Jag tycker detta är jobbigt då jag är lite hönsmamma. Han får också sin första flickvän, en jätte gullig tjej.

Dom var tillsammans i 3 år.

Nu är han sambo med en ny. Eller ja flickvän nr 2. 7 år har dom nu varit ihop   

Men under några av dessa år sliter Roar med ångest, det tar väldigt mycket energi å jag hade tanken på å lämna han, men då mina barn avguda Roar ville jag kämpa. Han blev frisk till slut. Sliter här också väldigt ekonomisk. Jag har så jag kan betala hyran å få mat på bordet. Tär ju också väldigt.  

Vi sliter en del med min dotter då hon delvis blir kraftigt mobbad på gärdeskolan å hon får heller inte hjälpen hon har rätt till, hon har förutom asperger syndrom, även ADD och kraftig dyslexi.  

vi flyttar henne till hierneskolan (Den skolan jag hamna på när vi flyttade till sverige) tur här är att mobbingen nästan försvunnit från denna skola.  

Nu får hon en lugn skolgång å lär sig läsa.  

Men också under åren 2008-2011 småtjafsar jag mycket med min pappa å styvmamma. Detta mycket pga barnens diagnoser, min styvmamma å även pappa anser dom vet bättre då styvmor läst psykologi.. Jag väljer å lyssna på BUP å teamet vi har där. Gillas inte av dessa så vi bråkar mycket, detta i sin tur tar energi.  

 

2016 gifter vi oss, markera våran 10 års dag. September 2016 dör min farmor  

Par dagar efter farmors död får jag fråga om jag vill vara gudmor, hon som frågade mig har varit min bästa vän, eller jag trodde det. Hon har både kostar mig pengar å energi.  Men jag säger ja till gudmor. Dock blev detta barn fosterhems placerad. Å jag har inte fått träffat han på många år nu.  

Å det här Vid denna tiden livet känns som kaos.  

Början av 2017 blir jag moster för sista gången. Min lillasyster föder en lite pojke.  

2017 flyttar vi tillbaka till åmotfors efter 3 år i koppom, min dotter väljer även hon transport men efter 2 år avbryter hon dessa studier å väljer å gå bageri istället. Å på sätt o vis går hon i mina fotspår.  

Under 2018 å tills dags datum har jag svårt å säga nej till min lillasyster,det är som att jag har dåligt samvete, dels för hur jag behandlade henne, å dels att hon förlora pappa!!!  

2018 eller om det är 2019 hjälper jag pappa å styvmor med å flytta, jag blir utbränd av den flytten!! Dessa 2 är samlare. Dom spar på allt!!  

Kommer då efter en stund till Klaus Stein, får då börja på antidepressiva mediciner 

Han i sin tur vill utreda varför jag skälar å då får jag ju chock på nytt, trodde att efter bilolyckan att dom tappat blodet efter hjärnblödningen, det hade dom inte gjort.  

Men äntligen efter lång tid fick jag ju reda på vad som egentligen hände.  

2020 trots utmattningen hjälper jag min man å städar ut ur hans fars lägenhet. Roar har inte haft så bra kontakt med sin biologiske far. Där också pga alkoholproblem. Hans far bodde i Norge, så det blir ju en cirkus med å sälja grejer å lägenhet, Roar ärvde en summa pengar, som han pga dålig ekonomi betalar allt av skulder vi har.  

Detta är mitt i pandemin  

Slutet av 2020 får jag reda på att pappa ska opereras, öppen hjärtoperation!! Mitt i pandemin  

Under denna tid är både jag å Roar snälla mot min styvbror å hans familj, dom får bo här en stund. Är ju väldigt snälla av oss, å ställer gärna upp för alla.  

Vi öppnar vårat hem för den som behöver oss utan att tänka över konsekvenserna.  

Jag får här sömnproblem å ångesten blir värre. Får nya mediciner, å känner mig lite lugnare.  

 ja, operationen till pappa gick bra, var bara efteråt,  misstagen till arvika sjukhus, kravet Örebro hade lyssna ju inte arvika på.

Så pappa blir smittat å dör av Covid-19 26/2-2021 

14 dagar efter att min far dör, dör styvpappa till min man. Han som sagt sätt som min svärfar   

Å det är här allt, å då menar jag allt rasar..  

Ångest med panikattacker blir en del av vardagen.. Klaus är helt fantastiskt, å hjälper så gott han kan.

Jag börjar i KBT för och lära mig säga NEJ.  Min såkallade styvmor springer bokstavligen ned vårat hem, å jag får hjälpa henne med allt.. å då menar jag allt. Jag planerar begravningen, vi sände den live då pappa har en stor familj i Norge.  

Jag går ut i tidningen, anmäler arvika sjukhus. Hur jag orkade det vet jag inte. Men gjorde det för pappa, han var ju min hjälte. 

Minns inte så mycket av själva begravningen förutom utgången. Jag bestämde mig för å bära ut kistan till bilen, vi spelade upp låten ”till en hjälte” av Lasse stefanz  

Under 2022 tar jag å Roar tills oss en tjej som har stora problem,detta är inte populärt hos vissa men visst man lär sig så länge man lever,

å igen känner jag mig kluven för vill ju hjälpa men allt känns hopplöst.  Positiva här är att tjejen må bättre väl bättre, men klart hon är inte frisk på långa vägar, Men man måste va ärlig hos oss..

Jag har även börjat fotografera mig, såkallad senuella bilder, då känner jag mig fri, Ja alltså från mitt eländiga mående som hunnit ikapp.