Mina tankar

Ångesten kom tillbaka som en oljad blixt.

Sliter otroligt mycket med tankar nu efter mitt förra blogginlägg,

Å ett visst samtal.

När jag fick möjlighet å undersöka vad som egentligen hade hänt mig efter bilolyckan gjorde jag ju det, tydligen är det fel.

Var ju bara ett lårbensbrott!!

Undrar då varför i hela friden jag får luftambulans från olycksplatsen?!

Varför ligger jag i koma i 3 dagar?!

Varför kan jag inte prata ordentligt när jag vaknar?!

Minns typ ingenting från innan olyckan, eller det har kommit lite flashback genom åren, så som att en kusin (fetter på norska) skadade sig, att nån släkting till pappa busade med mig på gräsmattan,

att pappa krockade med lastbilen.

Kommer ihåg att pappas bil var röd,Vit o blå, hade velour gardiner i hytten. Snacka om starkt minne. 

Så är ju inte många minnen jag har från innan olyckan.

Hur var jag som barn?

Är otroligt många tankar som snurrar

Sliter också med tankar om å dö.

Men är just bara tankar.

Är allt för glad I livet å de som betyder något för mig.

Detta med sorgterapi har verkligen öppnat alla nedgrävda saker, kanske varit bäst å ta itu med allt när saker hänt?

Är ganska medicin påverkad under dagen, bara för att jag ska klara dagarna, försöker göra ting så jag slipper tänka. Men inte alltid så lätt då mycket sitter i det undermedvetna å det bara ploppar fram.

Å t.ex gå till Konsum kräver otroligt mycket av mig, å jag ligger rätt ut i flera timmar efteråt.

Allt måste planeras in i minsta detalj. Klarar inte göra saker spontant längre. Då blir jag utmattad direkt.

Skjuter gärna upp allt, å tänker, jag tar det sen. Det är väldigt dumt, för i slutändan sitter jag med en massa som jag borde gjort igår eller förrgår. 

Men men sån är livet just nu.

Drömmer om å bli frisk, bli sån jag var innan jag rasade.

Jag kommer nog dit i slutändan, måste bara bearbeta allt jag bär på.

Har den senaste tiden hållt på med ett projekt, stor skön halsduk, som typ har armar, nu är den klar å jag är som vanligt missnöjd.