Jag samlar tills bägaren rinner över, å som regel analyserar jag å kastar bort.
Å min bägare är stor..
Men ibland tar jag åt mig, ångesten kommer tillbaka jag analyser hårdare, spar på skiten å mår dåligt, analyserar mer.
Läser meddelande om å om igen, analyserar flera gånger om.
Önskar jag klara kasta av mig skiten med engång, jobbigt är det men lär mig ju nya saker hela tiden.
Jag blir osäker, tror jag stör människor, stänger in mig.
Tar inte kontakt med nån, jo min gubbe, jag vet jag kan störa han oavsett, å min dotter.
Tyvärr tror jag att jag stör min son, men fått reda på nu att det gör jag inte. Konstigt det där hur hjärnan spelar en med psykisk ohälsa.
Stänger av.
Nu är jag där igen. Paniken kommer oftare, medicinen hjälper inte så mycket, dock sover jag massa.
Psykakuten får samtal, men nån större hjälp därifrån får man inte.
Glad jag har min människa i Karlstad. Hon hjälper där psykiatrin inte kan.
Bästa denna gången i Karlstad, hitta ett motionspår i skogen, så jäkla underbar runda.
Lilla Even är min klippa. Han är helt klart bäst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar