Min olycka

I mitt förra inlägg nämnde jag min bilolycka lite kort.
Tänkte med detta försöka berätta lite mer om detta, å mitt liv före o efter
Jag brukar säga att jag föddes som 6 åring då allt innan är borta, minns bara små grejer, T.ex att min pappa kom hem med jätte fina dockor till mig o storasyster, minns att nån i familjen ( har ingen aning om vem) lekte å busa med mig.. (Jobbigt när minnet försvann så) Minns nått med en av mina Kusiner (Fetter) en olycka!! Men detta e ju inte mycke från 0-6 år.. Å jo minns några sånger min pappa bruka spela i sin lastbil ( ja han körde det på den tiden) Å så minns jag hans inredning i lastbilen å färgen..

Olyckan hände ju på vintern, 6 dec 1983 ( 30 år iår).. Jag kom ifrån dagis å jag å mamma tog bussen hem, vi gick av i en korsning.. 4 väg kors..
Vi skulle över stora vägen för att ta oss hem men man ska vänta till bussen har kört å att det är klart, nått jag lärde mig efteråt.

Men jag var 6 år å var säkert glad,, Kanske för att jag hade favorit tröjan på eller för teckningen jag hade gjort till storasyster eller pärlplattan hon skulle få. Teckningen föreställde mig o syster en varm sommardag.. Så jag sprang bakom bussen,ville kanske fort hem.. Bilen som kom hade ingen chans att stanna då det var halkigt,, ( Många tankar har under åren gått till mannen som körde bilen)
Min mamma skriker att det kommer en bil, jag stannar upp börjar gå mot mamma men vänder om igen å fortsätter åt det hållet jag börja, ( tur sa alla efteråt, jag hade inte funnits annars)
Bilen träffa mig på höger sida, jag bröt lårbenet å slog i huvudet.. ( fick hjärnblödning)
Så hade ju tur i oturen..
Låg i koma i 3 dagar, när jag vakna kunna jag inte prata, jag bara skratta..
Å fortfarande idag 30 år efter olyckan minns ja ju ingenting, kan få sånna minnesbilder av olika saker.. Väldigt jobbigt
Men!!
Idag fick jag en minnesbild igen.. HMM
Jag ligger i en sjukhussäng, å leker (plockar isär) en sån babushka docka ser några, ( kanske sjukhusfolk)
Å jag skrattar.. Detta va att en väldig stark minnesbild.. Nån har säkert berätta för mig under uppväxttiden men man glömmer/förtränger ju saker hela tiden..

Jo å så snurrar jag kirurg-tape rund händerna å skrattar här med..

Fira jul på sjukhuset det året,, Fick massa julklappar, bl.a en docka som skrek.. ( den fick jag av han som körde på mig)
Han var en bra man,, Men det om han behåller jag för mig själv.. En man med ett hjärta av guld.. Mer behöver jag inte säga..

Jag var 19 år när jag fick veta sanningen om allt med olyckan å va som stod i min journal, inget som stör mig idag men hade man visst det tidigare hade jag kanske lyckas bättre i livet.. Å jag hade kanske inte haft de plågor jag haft..

Men jag kan inte tänka så ,, För mitt liv har ju varit jätte bra ändå. Det enda jobbiga i allt är dessa minnesbilder som jag inte kan placera..

Vill inte att nån tycker synd om mig med detta inlägg utan jag ville bara skriva av mig!!