Sen rasa det. Har nu i en veckas tid haft sånna panikattacker att jag knappt orkat med mig själv.
Kämpar med mina "verktyg" går bra i perioder.
Misstänker att raset beror på att psykiatrin nu startat utredningen till sista pusselbiten i mitt liv.
Så får vi se vad den visar.
Jag försöker få dagarna att gå å gör det jag ska göra. Blir ju sliten å sover mycket.
För många syns ångesten utanpå kroppen i form av darrningar å flackande blick. För mig sitter det invändigt, kramp i magen å ett inre kaos, tankar som käkar upp mig.
Ständigt en hjärna på högvarv. Reagerar ibland negativt på allt som blir sagt. Svårt å förstå ert skämt, tar allt in på mig.
Vissa saker blir en kamp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar