4 månader......

Fick jag må bra. Ingen ångest eller oro. 

Sen rasa det. Har nu i en veckas tid haft sånna panikattacker att jag knappt orkat med mig själv. 

Kämpar med mina "verktyg" går bra i perioder. 

Misstänker att raset beror på att psykiatrin nu startat utredningen till sista pusselbiten i mitt liv. 

Så får vi se vad den visar. 

Jag försöker få dagarna att gå å gör det jag ska göra. Blir ju sliten å sover mycket. 

För många syns ångesten utanpå kroppen i form av darrningar å flackande blick. För mig sitter det invändigt, kramp i magen å ett inre kaos, tankar som käkar upp mig. 

Ständigt en hjärna på högvarv. Reagerar ibland negativt på allt som blir sagt. Svårt å förstå ert skämt, tar allt in på mig.

Vissa saker blir en kamp. 

psykiskt ohälsa

För si sådär 2 år sen fick jag en lätt depression och ångest pga att jag ställde upp för alla runt mig, bägaren rann över till slut. 

Fick litt hjälp av en doktor å kände att ja mådde bra, sen kom dagen då pappa försvann från jordelivet å jag rasa. Depression å ångest, där ångesten gick över i panik. Jag fick ny doktor som kunna detta med psykisk ohälsa, fick nya mediciner,några funka direkt andra fick han testa mig fram. 

Har även gått i KBT terapi, där lärde jag mig mycket, tyvärr är det lätt å falla tillbaka i det gamla.

Nu har jag till tider mått jätte bra å vågar göra nya saker. Ångesten finns än å kommer i perioder, å när den väl kommer blir jag knockad. Är så kraftiga panikattacker att jag somnar. Har fått igen ny medicin som ska hjälpa mig genom panikattackerna.

Nackdelen, jo det är att den medicinen även fås vid sömnbesvär.

Så nu för tiden lever jag i en zombie värld. 

Men får då hoppas det vänder snart å jag kan få må bra igen. 

Jo en annan sak,vid panikattackerna tycker jag det e skönt å få tyngd på mig, så brukar be dottern lägga sig på mig.. ser ju litt dumt ut  men är skönt å känna att jag lugnar ned mig